Ironi?

Ut med det gamla och in med det nya, heter det ju. Jag hade dock hoppats på att det inte skulle vara så bokstavligt. Vi har fått erbjudande om att ta en hund som är jättefin och go, och samma dag som vi bestämmer oss, så får jag veta att mamma och pappa måste avliva vår katt Lucas.

Min lillebror ska alltså dö. 18 år gammal nästa månad, och jag minns knappt ett liv utan honom. Jag hanterar verkligen inte sånt här speciellt bra. Jag blir ett vrak och bara storgråter. Ida har försökt trösta mig, men.. jag vet inte riktigt, vad ska man säga? Vad säger man för att göra någon mindre ledsen över att ens lillebror inte finns längre? Orden må vara många, men ack så otillräckliga.

Lucas, det lilla knyttet.. ingen svans (den blev han av med då han blev överkörd av en postlastbil), ingen tolerans för dumheter (inga varninsskott där inte) och en röst som en fyrbent resonanslåda. Lurvig liten gul/orange bondkatt med en personlighet som jag aldrig stött på förr. Min lillebror helt enkelt.

Det hela är nog ändå värre för min lillasyster (inte en katt). Hon var tvungen att åka med honom till veterinären, och det var hon som fick beskedet. Hon är om möjligt ännu mer förkrossad än vad jag är. Varken jag eller min syster hanterar det här speciellt bra. Vi storbölar som små barn som inte får godis eller får sin favoritleksak.

Hur som helst, så tänker jag på hela familjen just nu. Ingen av oss hanterar det speciellt väl, varken jag, mamma, pappa eller syrran. Vi förlorar ju en familjemedlem. Skulle inte du vara ledsen?

"Hinduisterna har rätt idé men fel ordning och karmasystem. Man skall vara så egen och bitsk som möjligt så kanske man slutligen får bli mjau." J.D.I Andersson

Kort sammanställning #2

Ptjaa, tillbaka i hemmet efter en vecka i Köja. Mycket har hänt, mestadels att göra med barn eller vatten. Skinnet lyser rött som en kräftas, huvudet är tungt av sömnbrist (självförvållad, förvisso, men.. vem fan är du att klaga?), och magen är full av konstiga saker.

Fia är ungefär jordens charmigaste lilla knodd, och William (eller William den Förskräcklige (förskräckligt viljestark, dvs.)) är bestämd som få. Att vara ensammen, det är minsann inte kul, trots att alla faktiskt är runtomkring en!

Jag har även fått se min fru bada. Att man inte hade kameran med sig! Det är en ganska unik syn, för hon hatar nämligen att bada. Hon tycker inte om vatten, och att bada är o-kul. Rätt tuff inställning för en utbildad simlärarassistent, rajt?

Min fru är just nu och försöker varva ner, så vi kan somna.. vi har, i ett raskt slag, lyckats kränga vår dyngsrytm.. från att ha sovit 00.00 - 10.00 i en vecka, så är nu klockan.. ptja, i skrivande stund 03:57.. och vi är baske mig inte i säng.

Jag lovade att plita ner några rader, och det här får duga. Det är inte mycket, men det är alltid nått. En mer utförlig beskrivning (med bilder) kommer inom kort. ;)